Barnet:

Precis som en nyfödd

I den här veckan har din bebis nästan helt växt i sin skrynkliga hud. Huden är jämn och fin eftersom fettet under huden nu är fullt utvecklat. Ansiktet är lite rundare och huvudets diameter är 90 millimeter.

Nu kan din bebis göra allt som en nyfödd kan.

Hon eller han har sjunkit ned ännu lägre i ditt bäcken. Och de allra flesta ligger med huvudet nedåt. Bara ett fåtal ligger med rumpan först. Om så är fallet är det dags att försöka vända barnet.

Mamman:

Bara en månad kvar!

Nu är du på upploppet. Din livmoder når förmodligen upp till revbenen.

Runt vecka 32–34 kommer din barnmorska eller läkare att känna på magen för att avgöra hur barnet ligger därinne. Det kan ha ändrats många gånger under graviditeten. Runt vecka 34–36 lägger sig barnet vanligtvis i rätt läge och håller sig där.

Har du sett om din mage har sjunkit något? Kanske har du fått lite lättare att andas?

Även om det är lättare att andas är det inte ovanligt att du känner dig lite ledsen och irriterad vid den här tiden. Du sover förmodligen dåligt, har ont i ryggen, känner dig stor, blir andfådd av ingenting och svettas mer än vanligt. Allt det här är helt normalt, även om det inte är någon direkt tröst. Nu pratar vi om något roligare i stället; hur vet man att förlossningen har börjat?

Du har kanske redan har känt av förvärkarna? (Riktiga värkar kommer regelbundet och blir starkare och starkare med tiden. Riktiga värkar kan inte vilas bort. De upphör inte.) Ett första tecken kan vara att du får en blodblandad flytning. Det är slemproppen som släppt. Den består av ett geléliknande slem och har täckt livmoderhalsen under de senaste nio månaderna. Men det kan fortfarande dröja innan förlossningen börjar – men det är ändock ett tecken.

Barnet:

Det börjar bli trångt

Nu börjar det bli trångt, din bebis lägger på sig mellan 25 och 30 gram per dag, så hon eller han har inte lika mycket plats som tidigare att röra sig på. Dessutom har ditt barn kanske vänt sig så att huvudet pekar nedåt, redo för förlossningen.

Därför blir det allt mer stillsamt i magen.

Mamman:

Hud som kliar, armar som krymper

En del kvinnor får en hemsk klåda, särskilt på magen, i handflatorna och på fotsulorna mot slutet av graviditeten. Du kan lindra plågan genom att smörja in dig med fuktkräm. Eller prova att borsta med en mjuk babyborste där det kliar som värst. Berätta för din barnmorska eller läkare om det kliar mycket.

Du känner dig säkert tung och klumpig, och blir med all säkerhet lätt irriterad. Inte så konstigt. Din mage är ofta i vägen, armarna känns för korta och att hitta en bekväm sovställning verkar omöjligt. Prova att sova på sidan. Vissa strategiskt utplacerade kuddar kan också hjälpa.

Svårt att knyta skorna? Det finns bara en lösning – inga mer knytskor (eller en ständig skoknytande partner till hands). Inga klackar är modellen nu. Högklackat och platåskor är snyggt, men nu behöver du stabilitet. Fotmassage är alltid välkommet. Be din partner om assistans. På en gång. Lön för mödan, är argumentet.


www.libero.se



Gravid vecka 35, http://www.vardguiden.se/Tema/Gravid

Barnet

Nu är barnet ungefär 45 centimeter långt. Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme.

Vikt 2 600 gram.

Mamma

Ditt totala fundusmått är nu ungefär 31-35 centimeter. Du kan ha ökat mellan cirka elva till tretton kilo. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp. Detta kan göra att du får ont i ryggen. Om värken är besvärande bör du prata med din barnmorska. Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Prata mycket med din partner så han eller hon förstår vad du går igenom. Nu står magen som högst för att snart sjunka ned lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men börja också att läsa på lite om amning och livet efter förlossningen. Du kan också börja kika på vårt tema om Barn och föräldrar, eller känns det för overkligt? Har du barn sedan tidigare kanske du har glömt en del.

Prata om förlossningen

Det är viktigt att prata igenom förlossningen med sin partner och vilka förväntningar ni båda har. Även om ni tror att ni är överens kan det vara bra att verkligen stämma av och se att det är så. Är det andra eller tredje barnet kanske ni har förutfattade meningar som behöver vädras. Väntar du barn utan en partner är det bra att prata med den du tänkt ta med dig, vare sig det är en doula, kompis eller förälder. En doula är en person som fött barn själv som du känner förtroende för som kan följa med och vara ett stöd för dig och din medföljare vid förlossningen.

Pappa/partner

Det är hög tid att förbereda dig för förlossningen. Din partner har förmodligen redan börjat nedräkningen. Det är bra om ni kan prata om vilket stöd din partner vill ha av dig vid förlossningen, men även av barnmorskan och personalen. Du kan kanske be din partner skriva ner hur hon skulle vilja att förlossningen genomförs. Den lappen kan ni lägga med i förlossningsjournalen. Vill hon föda i några speciella ställningar? Vilken slags smärtlindring kan hon tänka sig och inte? Vill hon ha musik på rummet? Prata igenom detta nu eftersom det inte blir så mycket tid under förlossningen.

Hos barnmorskan/kontroller

I vecka 35 är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan som känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Om barnet inte ligger med huvudet neråt, görs en extra kontroll nästa vecka för att eventuellt försöka vända barnet i  graviditetvecka 36-37.

Vändning: