Min tvillingsyster hade en blogg när hon levde så När allt började med Michaela, sjukhuset, operationerna mm så började Nella ta över hennes blogg.
Detta var det första hon skrev.



Tänkte börja med att skriva att det inte längre är Michaela som skriver och det kommer det antagligen inte vara på rätt länge, varför? det kommer jag förklara senare... eller ja, så snart som möjligt.

Jag som skriver nu heter Daniella (nella) och är storasyster. Det kan även vara så att det inte bara kommer vara jag som skriver utan Emelie (tvillingsyster) och Martin (pojkvän/fästman) kanske också hjälper till lite vi får se...

Men i alla fall då ska vi se...

det hela började tisdag morgon... kommer inte ihåg hur mycket klockan var men jag vaknade av att jag fick ett sms för jag var inte hemma just den dagen... det var ifrån schelke eller ja michelle vår storasyster hon har fått lite olika smeknamn beroende på vad man själv känner för just föt tillfället :P... hmm kommer inte riktigt ihåg vad hon skrev men det var ungefär: migge har kollapsat ring så fort du kan... så det var väl det som hände, ringde först till henne... där var det upptaget så jag försökte ringa hem istället.. jesper svarade, emelies pojkvän, och sa att dom åkt till akuten sen kommer jag inte ihåg mycket mer av det samtalet blir ju så fullt i huvudet när sånt här händer. Jag provade att ringa pappa... han svarade och jag pratade lite med honom kommer inte ihåg samtalet, fick sedan prata med mamma tror hon sa att dom var på intensiven då och att det var ganska allvarligt med migge...

för att ta det mer från början... hemifrån...
som jag har förstått det, eller på ett ungefär i alla fall, migge ramlade ihop hemma precis utanför dörren till hennes och martins rum, vet inte riktigt hur det gick till eller så men schelke hörde att det var nåt som var fel, deras rum ligger precis bredvid varandra i stort sätt, så hon gick ut och såg migge sitta ellar halvligga där på golvet och hålla sig lite i... hon var väldigt envis och skulle till toaletten så schelke försökte hjälpa henne upp.. dom kom väl nästan fram till toaletten tror jag så ramlade/svimmade hon igen fast den här gången hann schelk ta emot henne, nu skrek hon även på mamma mfl... sen efter det är jag lite osäker på vad som hände.. mamma ringde 112 i alla fall... jo just det nån stans där hade dom svårt att få kontakt med henne med det gick lite i intervaller...
emelie satt och höll migge sen eller ja under tiden, någon gång under tiden vet inte riktigt när, hade hon sagt till pappa eller sagt till emme och schelke att säga till honom att han inte skulle oroa sig :) det var lite gulligt tyckte jag.. sedan tror först det kom personal från husby, där vi bor, och sen kom ambulans osv och körde henne och mamma till stan medan pappa tog bilen in. Martin hade precis åkt till jobbet när allt hände och fick reda på det när han satt på bussen han sprang till jobbet och dom var snälla nog där och gav honom skjuts till sjukhuset. schelke, emelie och jesper kom in lite senare dom med fast med bussen dom var ju tvungen att ordna lite först med hundarna osv...
jag, min bror och hans fru cissi kom dit en stund före dom, dom hämtade mig när dom ändå åkte förbi... där gick allt rätt snabbt en stund, jag satt och åt frukost och helt plöstligt skulle vi iväg och så.. jag hade ju tänkt jag kunde ta det lite lugnt äta lite och sen ta mig dit men nae då :P... men det var lika bra att åka när dom ändå gjorde det.
vi kom fram till sjukhuset, stod där en stund till det kom ner en kurator och hämtade oss och tog med oss upp till ett rum där..
vi satte oss ner pappa kom in till oss och kuratorn pratadelite med oss om hur det var och vad dom trodde hänt osv. Det var antagligen ett blodkärl som spruckit och hon hade inre blödningar och det var mcyket allvarligt, hon skulle även in på operation rätt snart och dom skulle försöka hitta vart det brustit och försöka ordna det... sen pratade hon lite mer men kommer inte ihåg mycket mer man inte kommer ihåg men ja kanske inte är så konstigt ändå.. blev i alla fall ledsen, dom andra med, tyckte det var lite jobbigt då faktiskt. Hon undrade sen om jag ville gå in och träffa migge och jag gjorde det :)... hon var vaken när jag kom in martin och mamma var redan där... jag bröt typ ihop redan i dörren och började storgråta :'(... gick fram och höll henne i handen, kändes skönt att vara där med henne och att man hann det en stund innan operationen för sen dess har hon varit nedsövd/medvetslös... cissi och min bror cristopher (stoffe, doppa osv) kom också in rätt snart efter mig. Martin satt på en stol vid dörren precis så länge medans vi var vid henne, men tror han tyckte det blev jobbigt för han blev väldigt ledsen... men han sa sen efteråt att han tycker nästan det är mest jobbigt när man ser alla andra som blir ledsna och gråter och sånt så han är lite som mig på den punkten för jag tycker det nästan alltid brukar vara det jobbigaste...

Migge iaf var väldigt envis även i den där situationenmen tror det är en bra egenskap speciellt när det kommer till just sådant här... hon var törstig och så vidare men hon fick ju dropp och så så ja det var ju inte så mycket att göra åt... sedan gick vi ut en stund medan dom förberedde det sista inför flytten till operation,vi stod ute i vagnhallen tror jag det kallades och såg henne efter en stund bli körd förbi och in i hissen upp dit hon skulle...
satte mig sedan lite där pågolvet med martin medan dom andra blev visade till anhörigrummet som vi kunde vara i, det var inte alls speciellt stort märkte vi när vi kom dit och det blev lätt instängt vi var ju ändå 9 personer där till slut när de andra också kom vilket dröjde en bra stundmen tillslut så så var dom där :)

vi fick senare höra att dom skulle göra så vid operationen att dom skulle lägga in dukar av nåt slag.. hmm hette det kirurgdukar..hmm njae jag kommer inte ihåg men sådana skulle dom lägg in, förblödningarnas skull och klarade hon den här operationen och det gick bra och allt sånt så skulle hon opereras igen efter ca 24-48 timmar för att ta ut dukarna.
Innan tidigare på dagen fick jag även höra sen att när hon var i första rummet nere på akuten så hade hon kommit i chocktillstånd och hjärtat hade pumpat i 160 slag för att sedan när blodet "tog slut" endast pumpa 40 slag per minut.. läkaren som kom och pratade med oss på kvällen sa också att det kunde bara ha varit sålite som hon kommit in 5 min senare så kunde det blivitså att hon inte klarat sig :O så det var tur att dom hemma hittade henne så och larmade så snabbt som dom gjorde :) så det är vi glada för...

sedan efter att migge åkt iväg till operationen var allt en lång väntan med kuratorn som kom och gick lite, ordnade juiceoch så vidare till oss samt nån sköterska tror jag det var somkomin och pratade oss även hon... vi satt inne i rummet var ute i korridorerna och gick osv varlite utanför.. jag ritade även en liten kossateckning till henne den föreställer hennes ena kompis gosedjurskon :) och en vas med rosor.. skrev även en liten hälsning på ett kort emelie hade och alla skrev nåt dom med... sedan skulle vi gå ner och handla nåt att äta jag, martin, mimmi (schelke) och pappa gick ner till affären där på sjukhuset handlade lite yoghurt, mackor,lite piroger och annat.. sedan skulle vigå in i restaurangen och köpa nåt där och ta med oss men vi hade precis missat buffen och ja till slut bestämde vi oss för att jag och martin skulle ta bilen till vilbergen köpa 3 pizzor typ o så skulle vi dela på det så det var det som hände.. vi kom dit betsällde pizzan gick till affären köpte läsk mm sedan hämtade vi pizzan och åkte tillbaka till dom andra och åt, det behövdes då kan jag säga :) sedan väntade vi ännu mer, att bara vänta är ju det allra värsta man vet ingenting och går mest bara och undrar hur det går och oroar sig.

runt 5 har jag för var dom klara med operationen... ca 5 timmar tog det.... läkaren som jag berättade om innan kom då och pratade med oss... han berättade då bland mycket annat att dom skulle skicka henne till göteborg för att dom där skulle göra ett ingrepp som kallas för T.I.P.S eller shunt och innebär i stora drag att dom sätter in en grej eller gör på ett sätt så att dom skapar en genväg för blodet och på så sätt sänker blodtrycket tror jag och påfrestningen på kärlen blir inte lika stor och det skulle minska risken för ytterligare blödningar i magen och buken osv.
Vi som ville fick sedan gå in till henne igen efter en stund där har jag nästan en total blackout jag minns knappt alls vad som hände merän att martin han kom ut hade varit inne hos henne, var ledsen eller liksom arg/förtvivlad på nåt sätt och väggarna fick lida lite av hans slag.... sen att jag gick in där inne och att det var jobbigt jag tror jag blev ledsen igen och tårarna kom åter igen.. emelie var inte heller glad alls när hon jesper och cissi? :/ tror jag det var kom ut och jesper stannade med henne lite där i vagnhallen innan dom kom tillbaka till oss... det var nog allt jag kommer ihåg från den stunden sen blev det en väntan igen och lite rörigt omj ag skall vara ärlig dom skulle ordna med taxi så mamma, pappa, emelie och martin kunde åka med migge till göteborg... emelie var inte säker att hon orkade och ville följa med men dom sa så för det var ju lättare att ändra det och att hon inte åkte medsenän tvärtom...helt plötsligt eller ja efter ca 1 timme kommer dom och berättar att dom pratat och diskuterat om det och nu ändrat så att hon istället skulle få åka till karolinska, universitetssjukhuset här i huddinge (sthlm omdet är någon som inte vet), säger här för det är ju här vi alla andra också är nu för tillfället.
Ja, så efter ett tag kom ambulansen från linköping hämtade och henne, taxi ordnades, och vi andra som inte skulle åka med begav oss. Vi skulle åka och lämna mimmi och jesper vid busstationen men jag och bror hoppade av hos en vän, ubbe, han var snäll och lånade ut lite saker pappa och martin, blev väl mest martin till slut för dom hade ju knappt några saker med sig men ja iaf och han hoppade även in i bilen och skulle hjälpa oss att flytta vår bil från sjukhuset till cissis föräldrars firma sålänge :) så det var snällt...
Vi satt där tog det lugnt och tittade på tv, hockey var det väl och fotboll blev det väl lite med åt typ pasta och kött efter en stund o sen blev det även så att vi sov hos honom också... mamma ringde lite tidigare på kvällen och sa att dom skulle få åka till uppsala för att läkaren dom skulle ha hade sin "hemmastation" där och kände igen alla apparater och visste hur allt fungerade helt enkelt så han föredrog att vara där, men sen ringde hon en gång till runt 12 nästan precis när vi gått och lagt oss och sa att det inte blev så i alla fall, domkände visst sen till slut att det var onödigt med en resaoch en flytt till, för riskabelt onödigt att ta den risken så att säga...
tittade lite på tv, somnade sen...

Har säkert glömt massor nu... men det får vara...

take care <3